Amelie is my hero

Jag vet att jag inte har skrivit på ett tag. jag har dåligt samvete över det, men jag har som inte haft lust eller tid. ledsen för det.

Frankrike var helt underbart! det kan ju inte gå fel när man är med linnea liksom (tack igen vännen), och att hon hade en kompis som jag gillade riktigt bra är ju inte ett minus. paris är en konstig stad, den första dagen hatade jag staden och ville bara hem. resten av vistelsen så tyckte jag att det var helt ok. men nu, när jag är hemma så längtar jag tillbaka som en tok. nu känns det som att det är världens bästa stad. om man bortser från alla turister och sevärdheter man "måste" gå till så är det en så underbar stad. man ska inte turista i paris, man ska leva paris.

jag måste bara säga att jag fullkomligt ÄLSKAR Le Fabuleoux destin d'Amélie Poulain. det går inte att beskriva i ord, men jag pendlar mellan skratt och gråt när jag ser den filmen. det är en fullträff utan dess like. hela atmosfären skriker och det finns ingen likhet i filmvärlden. att amélie dessutom är världens underbaraste människa är ju grädden på moset.

jag vill kunna franska.

Bisses